Hoppa till innehåll

Hülpherska samlingarna på Västerås stadsbibliotek

Till stiftsbibliotekets mest efterfrågade handskrifter hör de Hülpherska samlingarna. 

De är skänkta tilll biblioteket i slutet av 1700-talet av Västeråsköpmannen och bruksägaren Abraham Abrahamsson Hülphers och består av hans egna reseanteckningar och hans omfattande korrespondens i svensk geneologi, topografi och musikhistoria.

Samlingarna som berör Dalarna, Norrland och de svenska städerna är tillgängliga via Riksarkivet (SVAR).

Klicka här för att komma till samlingarna om Dalarna, Norrland och de svenska städerna (SVAR-abonnemang krävs). 

Klicka här för att komma till dagböckerna från resor till Finland och Sankt Petersburg 1760, södra Sverige och Köpenhamn 1759 och från några kortare resor inom Sverige.

Vem var A.A Hülphers?

Abraham Abrahamsson Hülphers är ett namn som man ständigt återkommer till vid arbetet med de äldre bok- och handskriftssamlingarna på Västerås stadsbibliotek. Hans manuskript tillhör, trots att hans död inföll för drygt 200 år sedan, det mest efterfrågade handskriftsmaterialet och hans böcker utges fortfarande helt eller delvis i nya utgåvor.

Vem var då denne Abraham Abrahamsson Hülphers? Han härstammade från en släkt som på 1600-talet invandrade från Tyskland till Sverige. Ett par av släktens medlemmar blev på 1700-talet rådmän i Hedemora. Fadern Abraham Hülphers d.ä. (1704-1770) drev i Västerås ett handelshus med omfattande förbindelser över stora delar av Bergslagen. Han blev rådman och deltog även i några av frihetstidens riksdagar. Abraham Hülphers var gift med en borgardotter från Västerås, Christina Westdahl. Som den tredje i raden av deras barn föddes den 27 november 1734 sonen Abraham. Det Hülpherska hemmet utmärktes av religiösa, kulturella och politiska intressen. Detta återspeglas bl.a. i den bouppteckning, som 1771 gjordes efter Abraham d.ä. Förutom böcker och förordningar, som var till nytta för affärsverksamheten, uppräknas postillor, andaktsböcker och andra religiösa skrifter samt historiska arbeten. Abraham d.y. fick sin första undervisning i hemmet av två informatorer, först Olof Lindbom, senare prost i Köping, och efter två år Olof Strandberg, med tiden prost i Torshälla och en av den svenska herrnhutismens främsta gestalter. Enl. J. M. Fants likpredikan över Abraham d.y. kom informatorerna att få grundläggande betydelse för dennes livslånga intresse för vetenskaperna.

Även om Abraham d.y. helst hade velat ägna sitt liv åt vetenskapliga studier, så innebar hans ställning som äldste son i ett ansett köpmanshem att levnadsbanan måste bli en annan. Åren 1747-1748 vistades han i Stockholm för att ägna sig åt merkantila studier. Vid hemkomsten till Västerås blev han anställd i faderns rörelse. Fem år senare blev han delägare och i det sammanhanget ändrades familjefirmans namn till Abraham Hülphers & Son. 1768 övertogs rörelsen av bröderna Abraham, Daniel och Lars Peter under namnet Abraham Hülphers Söner.

1761 gifte sig Abraham med Anna Christina Grave, dotter till Sebastian Grave, ägare till bl.a. Fredriksbergs bruk i Dalarna. Efter svärfaderns död fortsatte familjen att driva bruksrörelsen och 1773 övertog Abraham Hülphers ledningen av den. Två år senare lämnade han delägarskapet i den Hülpherska firman, men inte affärsverksamheten, för att kunna ägna mer tid åt järnbruket. 1767 förvärvade han det Gotherska huset vid Stora torget i Västerås. Det kom sedan att vara hans egentliga bostad under resten av livet. Hülphers ägde också två lantegendomar i närheten av Västerås: Emaus strax utanför staden och Gunsta i Romfartuna socken. Även dessa egendomar behöll han i sin ägo livet ut. Abraham Hülphers avled i Västerås den 24 februari 1798 och begravdes i Västerås domkyrka.

Som redan nämnts stod Hülphers egentliga håg till vetenskaperna och lärda studier. Omständigheterna tvingade honom att välja köpmannens och bruksägarens yrke. Han blev mycket framgångsrik i dessa sysselsättningar. Vid sidan av sina krävande arbetsuppgifter fick han tid över för andra verksamheter. Idag minns vi honom i första hand som topograf, genealog och musikhistoriker. Intresset för geografi och topografi grundlades och befästes genom de resor Hülphers företog till olika delar av Sverige och andra länder. Drabbad av ohälsa reste han 1757 under åtta veckor på en rekreationsresa till Dalarna. Denna resa följdes redan året efter av en färd längs norrlandskusten upp till Torneå. 1759 gick resan genom södra Sverige till Köpenhamn. 1760 besöktes Sankt Petersburg och södra Finland. Under samtliga dessa resor förde Abraham Hülphers dagböcker, som senare kom att bli underlag för tryckta reseberättelser.

Fr.o.m. 1690-talet bedrevs i vårt land ett omfattande geografiskt och topografiskt författarskap. Denna flod av reseberättelser och topografiska beskrivningar nådde sin kulmen under frihetstiden. Det ursprungliga patriotiska syftet med denna litteraturgenre ersattes så småningom av ett mer praktiskt och ekonomiskt. I Vetenskapsakademiens handlingar 1741 hade Jacob Faggot i Tankar om fäderneslandets känning och beskrifvande gett ett mönster för innehållet i sådana beskrivningar. En annan förebild var Carl von Linné och hans reseberättelser. Till dessa topografiska författare anslöt sig även Abraham Hülphers

Hülphers resedagböcker är fyllda av allehanda mångskiftande iakttagelser: socknarnas, byarnas och ibland de enskilda gårdarnas storlek, näringar i städer och på landsbygd, naturiakttagelser, befolkningens seder och bruk, antikviteter, kyrkornas inredning, förteckningar över prästerskapet, gymnasiernas och skolornas storlek, dialekter och namnskick etc. Inför den slutgiltiga publiceringen av resedagböckerna förberedde sig Hülphers ytterst noggrant. Han lät präster och andra ämbetsmän och ståndspersoner i de skildrade områdena ta del av manuskripten, som de också skulle komplettera efter särskilda frågelistor bifogade av Hülphers. Dessa listor anknöt till Faggots tidigare nämnda mönster. Det säger sig självt att all denna korrespondens och kontroll tog tid. Först 1762 förelåg Dagbok öfwer en resa igenom de under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn och Dalarne år 1757 i tryck, en bok på drygt 650 sidor. Hülphers gav sig sedan i kast med verket Samlingar till en beskrifning öfwer Norrland. Första delen om Medelpad utgavs 1771. Den följdes av beskrivningarna över Jämtland 1775, Härjedalen 1777, Ångermanland 1780, Västerbotten 1789 och Gästrikland 1793. Dessa böcker bygger i större utsträckning än beskrivningen av Dalarna på kompletterande litteraturstudier och korrespondens. Delen om Lappland, som endast föreligger i manuskript, är helt skriven efter sekundära källor, eftersom Hülpers aldrig besökte landskapet. Av ett annat planerat arbete Samling til korta beskrifningar öfwer swenska städer utkom tre delar eller flockar: Västmanland 1778, Södermanland 1783 och Västerbotten 1797. Till den topografiska litteraturen kan också räknas Kort berättelse, med förteckning uppå de wid närvarande tid i Sverige uptagne, och mäst bekante mineral-brunnar, landskaps vis anförde, 1770.

Hülphers genealogiska uppteckningar utgör även idag en viktig källa för släktforskare. I Västerås stadsbibliotek finns flera volymer med genealogiska anteckningar främst om släkter från Västmanland och Dalarna. Samtliga dessa volymer är liksom övriga handskrifter skrivna med Hülphers´ täta och många gånger ganska svårlästa handstil. Det första tryckta verket av hans hand är ett genealogiskt arbete Genealogisk tafla, som visar några grenar af fordom biskopens i Westerås m:r Olai Stephani Bellini efterkommande, 1758. Hülphers var själv en av biskopens ättlingar. Ett annat arbete är Ättar-tal öfver den svenska slägten Wallwik …, 1765.

Hülphers ryktbarhet som musikhistoriker grundar sig främst på arbetet Historisk afhandling om musik och instrumenter särdeles om orgwerks inrättningen i allmänhet, jemte kort beskrifning öfwer orgwerken i Sverige, 1773. Men redan i de tidiga resedagböckerna finns anteckningar om bl.a. kyrkornas orglar och uppteckningar av folkmusik. Den tryckta boken om de svenska kyrkoorglarna bygger till stora delar på insamlade uppgifter och brevväxling med domkapitel, präster och organister. I Johannes Fants minnesanteckning omtalas, att Hülphers tidigt fick undervisning i musik och också utövade den under lediga stunder. Vi vet dock inget om i vilken form eller utsträckning detta skedde. I bouppteckningen efter hans död uppräknas musikinstrument både i huset vid Stora torget och på Emaus. I tidens anda författade Abraham Hülphers även en mängd tillfällesskrifter. Anledningen till denna typ av författarskap var många: bröllop, begravningar, födelse- och namnsdagar inom släkt, vänkrets och inte minst olika hyllningar till medlemmar av den kungliga familjen. Inföll bemärkelsedagen sommartid kunde det hända att det skrivna lästes upp för gästerna vid Sätra Brunn utanför Sala.

Abraham Hülphers lämnade redogörelser för handel och andra näringar till Kommers-kollegium och fick därifrån direktörs titel 1767. Han medverkade med uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar men blev aldrig ledamot av akademien. Andra samfund hedrade honom däremot med ledamotskap, bl.a. Kungl. Patriotiska sällskapet, Pro Fide et Christianismo, Utile Dulci och Vitterhetssällskapet i Uppsala.

Under årens lopp samlade Abraham Hülphers ihop en stor boksamling. I den ingick tidningar, bokkataloger, almanackor och flera tusen svenska dissertationer, småtryck och ströskrifter. Han bestämde att större delen av denna småtrycksamling jämte hans egna manuskript och bevarad korrespondens, historiska excerpter m.m. skulle tillfalla Västerås gymnasiebibliotek. Trots en viss åderlåtning på 1800-talet finns ännu idag de Hülpherska samlingarna kvar i Västerås som en påminnelse om en av stadens mest betydande personer under 1700-talet.

Jan Larsson