Strindberg som bildkonstnär

Att Strindberg var en nydanande författare med ett stort ego och ett modernt språk är ingen nyhet för de flesta. Men att han också var en mångfacetterad konstnär är det färre som känner till.

För tillfället pågår en utställning på Nordiska Museet i Stockholm som belyser justdenna bildkonstnärliga aspekt av den berömda författaren.

Strindberg och Nordiska Museet

Strindberg hade tidigt haft kontakt med Nordiska Museet grundare Hazelius och intresserat sig för museet. Han även skänkte föremål till museet samt tipsade Hazelius om intressanta saker att samla in. Efter Strindbergs död 1912 hamnade då en stor del av hans kvarlåtenskap på Nordiska Museet. I museets Strindbergssamling finns inte bara originalmanuskript och böcker men också målningar - små tavlor i breda förgyllda ramar- och fotografier som visas i utställningen för första gången.

Strindberg är den svenska konstnär som sedan 1960 ägnats flest utställningar i prestigefyllda museer i Europa. Hur kom det sig att målningar av någon som saknar konstutbildning kan skapa så stort intresse? Fenomenet förklaras delvis med Strindbergs kändisstatus. Men Strindbergs talang ligger också i hans förmåga att pröva något nytt. Nu, hundra år efter hans död, är hans målningar värda miljontals kronor. Vilken revansch för Strindberg som aldrig lyckades bli en professionell konstnär under sin livstid! Han gjorde några försök. Ett sådant var under den så kallade infernokrisen efter skilsmässan från första hustrun Siri von Essen. Då ägnade han sig åt måleri och naturvetenskapliga experiment. Ensam i en stuga vid Dalarö startade han plötsligt en stor produktion av små tavlor.

Den vackra men hotfulla naturen.

Strindbergs återkommande teman är klippor, badstränder, öppna stormande hav, hotande våg, himmeln, fyrtorn, landskap i oväder. Som fotograf avbildade Strindberg nästan alltid personer i sin närhet, inte minst sig själv. I hans målningar däremot är naturen huvudperson. Det blev vackra klassiska små tavlor med postromantisk stämning. Färgpaletten sträcker sig från blåsvart och koboltblå till grå och olivgrön. Strindberg producerade sina små miniatyrer på varierande underlag. Oljemålningar eller akvareller utförda på zinkplåt, på enkla pappannåer, på batterier… Han gjorde collage av kasserade tavlor. Allt han hade till hands målade han på. Palettkniv och fingrar var hans främsta verktyg. När han började arbeta i större format verkar det som han lät materialet och färgerna arbeta av egen kraft. Denna teknik skildrade han i essän ”Om slumpen i det konstnärliga skapandet”. Och när han använde den metoden blev det anti-naturalistiska, expressiva stämningsmålningar som helt avvek från dåtidens måleri. Konturer saknas. Kraftigt och spontant målade han, efter egen fantasi. Det gällde att låta målningen växa fram av egen kraft! Detta ger bilderna en overklig, nästan surrealistisk stämning. Alla tavlor innehåller mer eller mindre abstrakta motiv fast de är samtidigt aldrig helt abstrakta. Det skapar mycket frihet både hos konstnären men även hos betraktaren som kan tolka efter egen fantasi.

Mellan tradition och avantgardism

Som målare han betraktades av eftervärlden både som amatör och som föregångare till det moderna måleriet. Men till skillnad från sin omgivning tog han sitt måleri på stort allvar. Han var välinformerad om nya konstinriktningar inte minst impressionismen som han var med om att introducera i Sverige efter ett Parisbesök 1876. Han umgicks med konstnärer både i Frankrike och Tyskland. Sina märkligaste målningar målade han i Österrike 1894. Underlandet, Alplandskap, Golgata - samtliga var naturromantiska, uttrycksfylla och halvabstrakta tavlor.

Måleri och sinnetillstånd

Strindberg tycks ha använt såväl sitt målande som sitt skrivande i terapeutiskt syfte. Hans tavlor speglade hans sinnetillstånd. Mådde han dåligt var det grått och intensivt. Ljusblåa färger refererade till en idyllisk närvaro i skärgården. Det var ofta i samband med att han genomgick någon form av kris - som sina tre skilsmässor, eller sina svackor i skrivandet - som han målade. Måleri var ett sätt att skapa ordning i kaoset på samma sätt som författandet verkar ha varit det, fast på ett annat plan.

Varför berör Strindbergs måleri oss?

”Att måla är som att sätta sig att sjunga" skrev August Strindberg om varför han ville uttrycka sig i bild. Strindberg tog sin konst på stort allvar. Han använde måleriet som ett medium genom vilket hans rädslor och livsfrågor kunde komma till uttryck. Och man känner det när man betraktar tavlorna. Jag upplever hans små miniatyrer som genuina och intima, mörka och expressiva eller ljuvligt blåvita och romantiska. Jag uppskattar hans vision av Stockholms skärgård som en paradisisk dröm med en natur som kan vara både lugn och hotfull, precis som i det verkliga livet. Ur tavlorna ser man nästan Strindbergs änglar och demoner dansa fram. Här finns en riktig kamp mellan mörkret och ljuset. Färger växer och blandas fritt i sin hand. Det är starkt med mycket bildfantasi även om det inte är någon revolutionerande konst utan enbart det som beskrivs som en ”ny symbolisk expressionist konst på nordisk grund”

Några av de 17 tavlor som presenteras i utställningen på Nordiska Museet har sällan exponerats, vilket gör ett besök på museet extra intressant ur denna aspekt. Du får ett tillfälle att uppleva ett dramatisk och experimentell atmosfär, liksom Strindbergs liv själv

Pascale Ruault-Kaddani, bibliotekarie

Tidigare Strindbergartiklar hittar du här