Carin Slettengren arbetar på Viksängs bibliotek sedan några år tillbaka. När du träffar Carin möter du en inspirerande läsare…
Varför blev du bibliotekarie?
Det var inte något jag hade tänkt. Jag har alltid haft ett litterturintresse och läste olika kurser efter gymnasiet, bland annat litteraturvetenskap. Då var att bli bibliotekarie ett sätt att få en examen. Min väninna som är bibliotekarie inspirerade mig också.
Berätta lite om vad du gör på jobbet.
Jag jobbar mycket med böckerna på biblioteket, köper in dem, gör i ordning dem, bestämmer i vilken hylla de ska stå, lånar ut och återlämnar och sätter upp dem på hyllan igen.
Jag tar också hand om många klasser som kommer på bokprat – vi öppnar biblioteket kl 13 på torsdagar och fredagar för att klasserna ska kunna komma. För barn som går i 6-årsgrupp har jag bokskola. I dag var jag varit på Öppna förskolan och visat böcker och berättat om vad biblioteket kan erbjuda. Jag pushar mycket för att föräldrar ska läsa för sina barn! Det finns många bra böcker även för de allra minsta och mycket bra musik också. Jag vill välkomna föräldrarna hit och de kommer också föräldrar och skaffar lånekort efter att jag besökt Öppna förskolan. Här på Viksängs bibliotek har vi också ett samarbete med fritidsgården. Vi jobbar inte bara i biblioteket utan på olika ställen i stadsdelen.
Vad svarar du om någon frågar efter en bra bok?
Det är en av de svåraste frågor man kan få på biblioteket eftersom det är så subjektivt. Men jag tittar på boken låntagaren återlämnar och tipsar utifrån det. Det är ju en del av yrkeskunskapen som ökar hela tiden, att tipsa om bra böcker.
Har du något starkt läsminne?
Jag har många starka läsminnen. Som barn läste jag inte så mycket men jag minns lässtunderna med mamma och dem längtade jag till. Mamma läste Astrid Lindgren högt, Bröderna Lejonhjärta till exempel.
Böcker som man tycker är bra får en plats i ens hjärta. Det är ganska många böcker som hamnar där, de böckerna som man slår ihop, lägger framför sig och sedan har kvar.
Några exempel är Den amerikanska flickan som är lite svår kanske men där Monika Fagerholm skapade en helt egen värld i sitt sätt att skriva med karaktärer och med en suggestiv känsla man längtar tillbaks till. Hon bygger en speciell värld.
Vad läser du helst?
Böcker jag tycker om ska vara intressanta skönlitterärt men gärna också ha existentiellt innehåll och vara lite ”svåra”. Men alla mina favoriter är förstås inte svåra, jag tyckte också väldigt mycket om Elsie Johanssons triologi om Nancy, kanske framför allt de två första böckerna Glasfåglarna och Mosippan.
Mina favoriter kan också handla om relationer mellan människor. Onåd av Coetzee är en väldigt bra bok. Och Torgny Lindgrens böcker. En annan favorit är Margaret Atwood.
När Doris Lessing fick nobelpriset förra året hade jag inte läst någonting av henne, men så lånade jag Den femte sanningen och började läsa. Först tyckte jag inte det var någonting alls men sedan blev jag så gripen. Fast det tog ett bra tag. Det slutade med att jag såg fram emot att gå och lägga mig och läsa vidare. Doris Lessings författarröst fastnade. Överhuvudtaget är det så fascinerande, en författare försöker säga något på ett speciellt sätt.
Jag tycker om att läsa poesi också. Ibland läser jag en ny diktsamling, men här på Viksängs bibliotek har vi inte så mycket poesi. Vi kanske skulle satsa på ett lyrikhörn?
Jag läser helst kvinnliga författare, så är det. Författare som har ett eget vis att berätta om en del av världen och gör så att jag kommer in i en annans värld. De ska ha en speciell, unik författarröst. Författaren ska ha en litterär stil, språket ska också vara intressant i boken, inte bara handlingen och personer. Det måste vara välskrivet.
Vilken är din favoritförfattare?
Joyce Carol Oates. Det är alltid roligt att läsa hennes böcker. Hur kan hon skriva så mycket och så bra? Så varierat och initierat från alla samhällsklasser om alla åldrar!
Vilken är den vanligaste frågan du får?
Har ni den eller den boken? Många frågar efter aktuella, nya böcker.
Vad är det bästa med jobbet?
Det är kombinationen att vistas omgiven av böcker och att träffa läsare. Är man litteratur- och människointresserad är det det bästa jobbet. Jag håller mig ajour med utgivningen och ser varje dag nya böcker som jag vill läsa. Samtidigt träffar jag olika slags människor. Det är en inspirerande arbetsplats. Det är spännande att man alltid kan lära sig mer om skönlitteratur.
Framtidsdrömmar om biblioteket?
Att biblioteken ska finnas kvar och fortsätta vara en kraft i vårt samhälle. Biblioteken fungerar som en motvikt till det produktionsinriktade samhället där konsumtionsinriktade krafter styr. De ska växa snarare än dras in på. Det är en realistisk dröm!
För mig är skönlitteraturen det centrala, att folk ska fortsätta vilja läsa berättelser och att de fysiska böckerna ska fortsätta leva. Att folk trots att samhället förändras även i fortsättningen ska förstå tjusningen i att försjunka i en bra bok.
|
